känslan

Det är en jävla känsla som förföljer mig överallt sedan några dagar tillbaka. Det spelar ingen roll var jag är eller vad jag gör men det är en jävla känsla som är där hela tiden. Jag tänker också på den hela tiden. Den är läskig och jobbig men på samma gång kan jag inte låta bli att flina som en pårökt jäkla junkie.

På jobbet när allt går fel som vanligt får jag inte damp längre, inga reseriutbrott som kan resultera i någon form av skada eller pinsamt ögonblick, om något går emot så tar jag det lugnt och går vidare med nästa grej i en tung men ändå inte obelåten suck, detta följt av ett leende.

Och grejen är att jag inte ler ÅT någon utan bara dumt för mig själv..

Jag har börjat levt i min egen värld i någon sorts bubbla!

Jag tror tamefan jag blivit en harmonisk människa???????

Vet någon vad som händer med mig?!

Nu har jag två saker kvar:

VAD HÄNDE MED LAGET?????????????!!

och

SNART ÅKER VI BRORSOR

HHHHHHÖRs.

Ps. fick magnetröntgen imorgon hur nu det gick till när det var 5 månaders väntetid nyss? :) NÖJD